Publicerat

En reva hade nätet – och där slank jag ut

(Megilla Förlaget, 2009, Stockholm) 

Dina var bara tre år när judeutrotningen nådde hemlandet Jugoslavien, 1941. Med sin mamma och farföräldrar flydde hon till Ungern där de levde med falska identitetshandlingar.
Dina bär ett kors runt halsen som livlina, men förhörs ofta om sitt ursprung. Hennes barnaögon ser judar släpas till Donau för att skjutas. När hon hör en bomb falla, vet hon att det är över lekkamratens hus. Ibland får farfar medicin av en svensk man, och hon choklad. Han heter Raoul Wallenberg. Hela tiden bär hon på drömmen om en äng med blommor på andra sidan nätet, som i mammas saga.
Dina är pensionär nu, men låter den lilla flickan föra ordet. Detta gör boken unik i sitt slag.

 

Recensioner

Jönköpings-Posten
(..) Det är påtagligt hur detaljerat hon tycks minnas husen och lägenheterna de flyttade mellan; kanske kan man redan häri ana det intresse som senare skulle leda fram till arkitektyrket. Hur en liten flicka kunde genomleva de svåra åren, leka med jämnåriga judebarn – som ibland mördades av pilkorsarna - och finna saker att glädjas åt, det ger ett vemodsskimmer åt de minnen Dina Rajs bär med sig och förmedlar i sin bok. Det gör den läsvärd.
Josef Rydén, Lektor, Nässjö

Bibliotekstjänst
(...) Dina får se och höra mycket som hon inte förstår men förnimmer. Berättarperspektivet är ett barns; ... människors ansiktsuttryck återges levande...

Berättelsen passar dels för läsare som minns krigsåren, dels för yngre som får kännedom om andra världskrigets fasor.
Monika Ahlberg

Boken har även en serbisk upplaga, utgiven av Judiska Församlingen i Novi Sad.
Bulletin Föreningen Invandrare i Israel från forna Jugoslavien, Nr 4, augusti 2009. 

Boken är skriven ”ur en liten flickas perspektiv, som inte ens fyllt sju år når kriget tog slut”. Dina Rajs bok gavs ut av Judiska församlingen i Novi Sad. Det som gör denna personliga och innerliga berättelse annorlunda är att den sammanställts av minnesbilder hos ett barn som med sina närmaste hamnade i en virvel av krigshändelser. Den sanna innebörden av dessa händelser kunde hon inte ta till sig helt, utan kompletterade dem genom förklaringar från sin mor, släktingar och vänner. 

Men flickan mognade snabbare och fullständigare än barn normalt gör i fredstid, och hon tvangs att inse att det finns människor som önskade bli av med henne, hennes familj och fränder, människor som ville beröva henne barndomen och all livsglädje. Och även när det skapades en hägring av ”normal barndom” under onormala omständigheter, sprack ofta bubblan eftersom de var tvungna att ideligen byta uppehållsort, fly, och gömma sig bland okända människor och med falska namn. 

I Dina Rajs självbiografiska bok finns den fasansfulla scenen när modern och dottern var på väg till farmor och farfars hus i judeghettot i Budapest. De tvingas åse en äkta pogrom. En kolonn lättklädda eller nästan helt avklädda människor drivs framåt av vakter med vapen i händer i bitande kyla. Vakternas rop blandas med skällandet från ilskna schäferhundar, och där hörs skrik och gråt från offren. Vakterna slår dem med händerna, de sparkar dem framåt? hjälplösa gamlingar, kvinnor och barn. Dina och mamman står gömda i halvmörkret, de är själva stela av kyla och skräck. De ser en förskräcklig avrättning där kropparna slängs i Donau. En bild av det sanna Helvetet. 

De fåtaliga som överlevt, de överlevde med känslan av att ha upplevt ett slags mirakel. För tar man i beakt ande det totala antalet människor som för evigt försvann i läger och på avrättningsställen, så var överlevandet i sanning ett mirakel. 

Dina Rajs bok är en berättelse om ett sådant mirakel.

Filip David

 

© 2015 All rights reserved.

Skapa en hemsida gratisWebnode